Våren 1967 21-åriga Patti sin inskränkta hemstad och beger mot ett äventyrligare New York med bara en väska och lite dollar på fickan. Det var inte bara äventyrerskan Patti som ville förändring, hela världen stod inför ett nytt skeende. Det var protestmarscher mot Vietnamkriget, Kina sprängde en vätebomb, Jimi Hendrix satte eld på sin gitarr. Det rörde på sig kan man lugnt säga. Patti träffar sin själsfrände Robert Mapplethorp som letar efter sitt uttryck genom fotografi och hon genom musik och poesi. Just Kids är en levande bok om ungdomlig kärlek, fria själar som söker sitt konstnärskap under slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet i New Yorks avantgardistiska och kreativa kretsar. Om boendet på Chelsea Hotel, mötena i baren med konstnärer och musiker som påbörjat sin väg till berömmelse. Janis Joplin, Jim Morrison, Bob Dylan, Andy Warhol, Jackie Curtis, Tom Verlaine och många fler. Den handlar om hur man finner sin väg. Möten mellan människor. Kärlek. Mod. Dekadens. Sorg. Inre styrka och avsaknaden av densamma vilket är den avgörande skillnaden för överlevnad. Stark vänskap och sorgen att ta farväl av en vän. Just Kids handlar även om ett avsked och en historia som fått vänta på att få bli berättad tills det rätta tonfallet inträdde. Det är den historien som nu fått ett avslut. 

Jag sov när han dog. Jag hade ringt sjukhuset för att än en gång säga godnatt, men han hade försvunnit in i morfindimmorna. Jag lyssnade i telefonen till hans tunga andhämtning, kramade luren hårt och förstod att jag aldrig mer skulle få höra hans röst.

Little emerald bird  
Wants to fly away
If I cup my hand
Could I make him stay

Little emerald bird
As you light afar
Is it true I heard
God is where you are
Little emerald bird
We must say good-buy

Boken inleds med barndomsminnen, och en kort skildring av både Pattis och Roberts tidiga år och tonår. Patti berättar om hur hennes mor introducerade henne till läsning och böcker, och gav näring till hennes kulturella intresse. Hon började sedan studera på universitet till lärare, men då hon 1966 hamnade i omständigheter och sedan födde ett friskt barn som hon lämnade till en välbärgad kärleksfull familj bestämde hon sig. Hon hoppade av studierna och jobbade kortvarigt i ett lärobokstryckeri innan hon bestämde sig för att det var konstnär hon var i själ och hjärta. Med en stulen bok, Illuminationer av Rimbaud, i sin skotskrutiga resväska tog hon bussen mot Ner York.

Ungefär samtidigt i Brooklyn, hade Robert börjat med LSD. Han hade precis tagit en dos och lagt fram sina pennor och ritblock…han väntade, snart skulle det hända.

Tyvärr, är det mycket droger inblandat. Tonfallet kring dessa är både förskönande samtidigt som det finns en viss respekt inför ett annalkande hot gällande dess verkan.

I boken möter man många idag kända namn, man får följa dem från att de var några som hade drömmar. Vissa av dem hade förmåga att göra något av dem och några dessutom att klara livhanken och inte gå under av en överdos.

Livet på Chelsa Hotel verkar vara som ett stort konstnärs kollektiv. När så mycket kreativitet samlas på ett ställe så är det väl inte så konstigt att det kommer ut en del bra alster. Av berättelserna härifrån och mötena som blev så förstår man hur många av de texter som skrivits har blivit till och vilka som åsyftas.

En intressant bok att läsa om man är intresserad av hur det var att vara ung i USA på slutet av 60-talet i en frigörelsekultur, utan gränser och med droger som cirkulerade i kropparna. Hur det var att leva som konstnärlig bohem innan kändisskapet gett några dollar i plånboken. Patti släpper in läsaren i sitt liv, blottar lite av sitt inre och intimare liv. Hur det var att hitta bostad, skaffa fram pengar till mat, leta efter jobb och hur talang i kombination med envishet och lite gnutta tur gjorde att hon blev den musiker hon sedermera blev. Dock är det inte glamoröst, tvärtom hyser man en oro för personerna i boken. Hur ska det gå för dem? kommer de att dö av en överdos? Frysa ihjäl i en vindsvåning? eller Låta kroppen sakta vittra sönder i spåren av leversvikt eller annan hotande virusinfektion.

Det går att se boken som en slags kulturell guide, där man får göra nedslag på olika gallerier, scener och mötesplatser. Dessutom en insiders blick på livet i dessa kretsar. Man skulle även kunna klassa boken som en förfinad name-dropping berättelse.

Skulle jag rekommendera den? Absolut! Den är väl värd att läsa.