Blekjorden är en fortsättning på Hjortronmyren där vi fick stifta bekantskap med Siv och Eva och alla de andra. Det är 1940-tal, uppe i Västerbotten avverkas skogen. Samerna får flytta från sina visten. Skogsbolagen går bra, träden fälls och virket timras och kommer ner till sågverken. Skogsarbetarna bor om veckorna i en koja nära till arbetet och numera har de alltid en kocka som lagar mat till dem. Siv hade jobbat som kocka och trivdes med det, eller till en början var hon inte alls nöjd hon hade hellre velat läsa vidare och utbilda sig kanske till och med blivit lärarinna. Men, hon var äldst av syskonen och när fadern skadat sig i skogen så ordnade han att hon fick en tjänst som kocka och kunde hjälpa till att försörja familjen. hon hade flera yngre syskon, däribland den yngsta rågblonde lillebrodern Rune. Siv hade träffat den mörkhårige vackra samepojken Nila, när de såg på varandra och tog på varandra var det som elektricitet och tiden stannade. I skogsarbetarkojan fanns John, han var tretton år äldre än Siv och han höll alltid ett beundrande vakande öga på henne. En kväll hade han gett henne ett erbjudande om att om hon någon dag skulle vilja ha en man så skulle han gladeligen finnas där för henne. Den dag Siv upptäckte att hon var gravid och Nila inte gick att få tag på för han hade åkt till Stockholm för att kämpa för samernas rättigheter så tog Siv Johns erbjudande i anspråk. De gifte sig och hon var stor och sprängfull som en kanonkula då de stod framför altaret. Kort därefter föddes Nils. Blekjorden tar sin början när det gått några år, Nils har hunnit fylla elva år och går i skolan. Han har det inte så lätt. Där finns hans belackare Lasse, Stig och Anders.
Nils är rödgråten och snorig, står med händerna knutna och ser på Siv. Skorna är leriga och har lämnat fläckar på det såpskurade plankgolvet i köket. Siv släpper kastrullen som hon just försökt få ren från envisa, trådiga bitar kål och tar upp händerna ur diskbaljan. Uttrycket i Nils ansikte passar inte alls en tioåring, alla Nils känslor verkar sitta på utsidan. ”Jag hatar dem, hatar dem allihop!”
John jobbar kvar i skogen, men han kommer hem om kvällarna till den lilla stugan och Siv och Nils. Det blev inga fler barn för dem. Siv håller sig borta från John, det var bara då i början som hon ville vara nära men i ärlighetens namn så känner hon inte de där starka känslorna för John. Sivs bror Rune ska börja jobba i skogen tillsammans med John, han ska bo hemma hos dem. Det är bra när Rune finns där, han tycker om Nils och spelar kort med honom och lär honom att simma. Det känns tryggt att ha Rune där, Rune sprider glädje.
Bokens kapitel varvas med historien från 1940-talet och nutiden 2022 där vi får möta Eva och hennes son Vilgot samt Evas barndomsförälskelse Mattias och hans dotter Fanny som är miljöaktivist. Historierna knyts ihop eftersom Siv är Evas farmor. Händelser som skett i en annan tid blir som fjärilens vingslag och ger effekter framåt i tiden. En släkthistoria träder fram, hemligheter som aldrig berättats avslöjas. Vissa händelser verkar även upprepas i en snarlik tappning. Det framkommer att Siv lärde upp en yngre vacker kocka vid namn Märta. Denna Märta hade en romans med Rune, Sivs yngre bror. Den dag skogen skulle brännas var Rune rusig av lycka och friade till Märta som tackade nej, varpå Rune tar motorsågen i vredesmod och försöker fälla ett träd. Det hela blir väldigt ödesdigert han sågar sig i benet. Nils som smitit ut för att se den stora branden träffar på Rune i skogen och ser när han sågat sig i benet. En man träder fram bland trädstammarna, han har glittrande ögon och svart hår. Han surrar sin livrem runt Runes ben och ber Nils om att springa till skogskojan för att hämta hjälp. I skogskojan finns bara Siv som skulle städa ur kojan inför sommaren. Tillsammans bär Nila och Siv Rune till kojan, men han blir allt blekare. Rune tittar på Nils och säger till honom att han måste stå upp för sig själv. Allt blir annorlunda efter den dagen.
Eva och Vilgot åker upp till Djupsele för att hälsa på Mattias och Fanny. Den här gången ska Eva inte jobba på skogsbolaget utan bara vara ledig och umgås med Mattias, men hon blir ändå involverad och hennes nya kollega i Djupsele är en riktig säljare som fått tillbaka deras stora kund Börje Widelius som hade tänkt avverka ett stort område men hindrades året innan av aktivisterna. Eva har ärvt skog efter sin farfar John, denna skog angränsar till Widelius skog. Denna gång har Vilgot och Fanny varit ute och letat efter ovanliga arter vilket de också funnit. För Eva klarnar bilden av hennes släkt allt mer, hon får reda på att Rune dött i skogen till följderna av att han olovligen tagit motorsågen i vredesmod för att fälla träd. Vilgot bär också på hemligheter, även han tar något olovandes, Mattias snöskoter, för att själv försöka hindra gallringsmaskinisten. Fanny öppnar sitt hjärta och avslöjar det hon bär på till Vilgot.
Boken är en fantastisk berättelse, en släkthistoria, en mänsklig historia och vad det kan innebära att vara människa och hur man hanterar det man går och bär på. Lagerlöf skriver på ett tilltalade öppet sätt. Hon har förmågan att bygga upp stämningar och spänning i det hon skriver. Allt man funderar på kanske det inte ges några svar till, men det är ju så det är i livet – det är inte alltid vi får alla svaren men en god hint om hur det skulle och kan vara. Sällan skådar man sådan berättarkonst, personerna blir så levande och det är som om man känner dem väl genom Lagerlöfs berättelse.
