Anki /

26 november 2025

Augustpriset 2025

Liken Vi Begravde av Lina Wolff

Liken Vi Begravde

av Lina Wolff,

Albert Bonniers Förlag

(2025)

Vilar det en förbannelse över byn? Är det författarinnan från 1800-talet som skar halsen av sig som inte får frid? Hemska dåd, illvilja och mord, ja allt mörkt man kan tänka sig händer i den lilla byn i södra Sverige, tills en dag då styvmor får nog och tar lagen i egna händer.
Lina Wolffs bok Liken vi begravde

Två Fosterdöttrar Jolly & Peggy som växer upp hos en otrogen sadistisk snigeldödande styvfar och en alkoholiserad grisuppfödande styvmor. En by med feta lågprisälskande fläskätare, både pedofiler och barnamördare går lösa här. Systrarna som blev föräldralösa och hamnade i byn håller ihop. Den ena systern, Peggy, intelligent och snabbtänkt ägnar sig åt bokläsning. Hon blir bekant med antikvariathandlaren som kommer från forna Jugoslavien och vet en del om mord. Han har dessutom en bok, klädd i mänsklig hud som han gjort själv till minne av en av hans plågoande. Peggy är yppig och välsvarvad och blir alla männen i byns våta dröm. Jolly är försiktig plattbröstad och hon ser upp till sin syster. En sommarkväll hoppar Peggy ut genom fönstret och försvinner bort i en bil, senare på natten ringer hon hem hon måste bli hämtad NU. Något stort mörkt har drabbat Peggy. Byns kända författarinna från 1800-talet (hon åkte till Köpenhamn där  hon skar halsen av sig på ett hotellrum och vars ande sägs fortsatt att sväva över byn) får en egen liten historia i boken. Ett sjuårigt tvillingpar försvinner och hittas mördade och styckade, fostermor får en dag nog och tar nu lagen i egna händer för att en gång för alla bli kvitt alla våldtäktsmän, pedofiler och mördare. Boken och dess story är ingen munterlek. Död och elände. Bisarra inslag. Däremot fick Lina Wolff mig att bli intresserad av Victoria Benedictsson som jag aldrig hört talas om tidigare, hon skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren. I desperation då en älskare lämnat henne, sticker hon själv till Köpenhamn och lämnar sin lilla flicka och man kvar i byn. Där på ett hotellrum när hon skurit sig i halsen kommer hon på att hon visst inte vill dö, försöker ta sig mot dörren och räddningen.

Språket är bitvis vulgärt, hårt och elakt precis som man får uppfattningen om hur det kan vara i byn. Ljusglimtarna är litteraturen, böckerna som öppnar sig där det ljusa glittrande strålarna sipprar ut. Att hålla ihop, att inte ge efter och tron om att det finns någon som tror på en någonstans är hoppet. Historien måste ut och det blev jolly som fick uppdraget av prästen på styvmors begravning att skriva den, när hon skrivit skulle han berätta för henne sanningen ja hela sanningen. Hur den lyder kan endast de som läst boken få svaret på.

Dela med andra

Mer läsning...

Eufori är en fiktiv litterär fantasi om Sylvia Plaths sista levnadsår där vi får ta del av Sylvias tankar, känslor och förhållandet till maken Ted Huges och den evigt förekommande modern. Boken svämmar över av olika känslor och stämningar. Inledningsvis beskrivs sju skäl till att inte dö ur Sylvia Plaths perspektiv. Vad är döden, självmordet? Befrielse? Hämnd? Galenskap? Egoism?

Tiden stannar, det är alltid samma dag och samma historia upprepas dag för dag, utom för några få. Vissa människor har inte fastnat i tiden, de är kvar fängslade i samma mönster men de åldras till skillnad från dem som är fast. Hur länge ska detta pågå?

Lämna en kommentar