Två historier löper parallellt en från 1930-talets Västerbotten, skogsarbete och historien om Siv som snabbt får växa upp och redan som väldigt ung ta anställning som kocka åt ett arbetslag i skogen där den tretton år äldre pålitlige John jobbar. Siv tyckte om att gå i skolan, hon hade sett fram emot att få fortsätta lära sig och studera, tyvärr blir det inte så på grund av att hennes far en dag kommer hem från skogen och har skadat sig. Till en början får Siv jobba hemma på gården och hjälpa till med småsyskonen och läxläsningen, sedan skaffar fadern en anställning åt Siv som kocka. Till att börja med så är Siv allt annat än nöjd, men sedan efter ett tag tycker hon om att få styra och ställa i skogskojan, där finns ingen som säger till henne hur saker ska vara. Karlarna i skogskojan respekterar Siv och de blir hennes vänner. John håller sig alltid i Sivs närhet och har kommit henne till undsättning några gånger. Han är alltid respektfull och ger Siv långa beundrande vaktande blickar. En kväll när det varit lite glad stämning i kojan så säger han till Siv att om du någon gån skulle behöva en man så finns jag här för dig. Det löftet skulle Siv komma ihåg och behöva ta i anspråk en dag då hon verkligen var i nöd. I skogen finns även Nila den bildsköna tilldragande hjälpsamma unga samen han bor och lever av skogen och tar hand om sina renar. Det är något elektriskt mellan dem så fort de ses. Nila visar henne hjortronmyrarna och de andra magiska platserna. Siv är lycklig. Det har blivit sommar och arbetet i skogen är över, Siv åker hem till föräldragården. Hon börjar må illa, hennes blödning kommer inte. Paniken stiger inom henne, hon rusar genom skogen till vistet men han har åkt, det går inte att få tag på honom. En kvinna hjälper henne in i sin stuga, hon får vila där en stund. Då kommer uppenbarelsen. Siv måste finna en lösning och nu vet hon, hon vet vad hon måste göra.
Parallellt med den historien har vi Eva i vår tid 2020-tal som är jägmästare och jobbar på ett skogsbolag och ska åka opp till Djupsele för att medla mellan aktivister, samebyn och skogsbolaget som vill avverka åt en stor kund, Börje Widelius. Eva vistades i Djupsele som barn hos sin farmor och farfar i den röda stugan. Sedan hennes farfar dog har hon inte varit där uppe. Hennes föräldrar är skilda, modern är alkoholiserad och hennes far försvann ur hennes liv när hon var liten. Farmodern och farfadern kände ansvar för den lilla Eva och tog hand om henne om somrarna och de andra loven. Hennes farfar lärde henne allt om skogen och hur man skulle hugga ner träd. Hennes farmor kunde mycket om siffror och var snabb i tanken, hon kanske skulle ha kunnat utbilda sig, kanske hade hon kunnat bli lärarinna om hon fått chansen. Där finns också Mattias, en person hon kände som ung (och hade en kort romans tillsammans med) och hans dotter Fanny som är en av aktivisterna. Sakta knyts de här två historierna samman. Samtidigt som de knyts samman så börjar frågorna hopa sig. Vem var Siv, John och Nila egentligen. Eva börjar förstå att sanningen är lite längre bort än hon tidigare trott. När hon vistas där uppe och möter människorna och miljöerna så börjar även minnena komma ikapp, det hon tidigare inte varit intresserad av vill hon nu ta reda på hur det egentligen förhåller sig.
En fantastiskt fin berättelse, full av inlevelse och kärlek. Fin skildring av arbetet i skogen, samvaron, kvinnornas ställning och förhållanden både då och nu. Lagerlöf har ett tydligt budskap med berättandet och boken har allt man önskar av en god berättelse. Jag kunde till och med känna lukten av hjortronmyr, skogskojans värme och känna kylan när där var som kallast en vinter med minus 40 grader. En av de bättre berättelser jag läst, mycket berörande.
”En gång här, men nu alltid borta. Så som det på många sätt alltid borde vara”
