Det är midsommarafton året är 2005 Elin som är tillsammans med Arasch, vars föräldrar härstammar från Iran, vaknar upp och ser på sin sovande pojkvän. Om några timmar kommer de att sitta i bilen påväg från Lund mot Småland och Elins föräldrars sommarstuga. I en annan säng i en lägenhet inte långt från Elin och Araschs vaknar Gustav och tittar på sin vackra mörkhåriga Mala, hon sover hårt. Gustav och Elin är barndomsvänner och har vuxit upp och lekt med varandra, ja till och med kysst varandra en sommar i hammocken i sommarstugan. Gustavs familj köpte en bit tomt av Elins morfar och de byggde upp en sommarstuga inte långt ifrån Elins föräldrars. 

Handlingen utspelar sig både i Lund, och alla som kommer därifrån eller som studerat i Lund kan känna igen sig i miljön, och i Småland vid en sjö omgiven av skog som huserar några hus varav ett tillhör Gustavs familj och de två övriga är Elins föräldrar och ett tredje som Elins morfar Stefan bor i. Det finns en tredje plats och det är Kroatien där Mala kommer ifrån och dit hennes pappa åkt tillbaka på semester som han alltid gör. Tiden är nu 2005 och då från 2001-2004.

Boken speglar studentlivet, studentfester på AF-borgen i Lund, studenters samtal på caféer, livet för en doktorand på ett labb med studier av bananflugor och deras DNA. Men, den försöker även ge en inblick i hur det är att härstamma från ett annat land och hur man ses på av svenskarna, både av svenskarna som grupp men också i den närmaste omgivningen. Utanförskap, känslan av att inte höra samman och bli pådyvlad egenskaper av andra bara för att man kommer från en annan kultur. Eller är det så att utanförskapen egentligen skapas inom dem själva? Hur tolkar man ord som sägs? Vad betyder det att det finns ett foto upphängt på pojkvännen och hans före detta blonda flickvän bland de andra familjefotona på väggen i familjens stuga? 

Boken handlar också om relationer, man-kvinna, barn-föräldrar, vän-väninnor, syskon, relationer över gränser. En mor som ringer sina sönder flera gånger om dagen för att måna om dem, detta gör hon i tron om att skydda dem. Skulle hon inte måna om dem och oroa sig för dem hela tiden så skulle det hända dem något. Hon vet, för en dag lät hon bli, hon oroade sig inte och då hände det som inte fick hända. Hon har tagit sig från fångenskap i Iran till ett nytt främmande land med sina två små pojkar, sett till att de växt upp och fått bra utbildningar och blivit bra personer.  Varför klarar inte Gustavs lillebror om att berätta sanningen? Varför har han skaffat en skenflickvän? Varför har Elin aldrig sagt att hennes morfar egentligen heter Istvan och är från Ungern? Varför har Mala ingen kontakt med sin mamma längre, sedan föräldrarna skiljde sig? När förstår man egentligen en annan människa? 

”Är det så att lika barn leka bäst? Eller är lika barn lika med genetiskt självmord?”

Språket i boken är lättsamt, glättigt med sexuella anspelningar och synnerligen ungdomligt överlag. Här och var så sprängs det in ord som är välkända för mikrobiologer och de som jobbar i labbmiljö, det är inte många som kallar bananflugor vid sitt latinska namn Drosophilia till vardags. Eftersom boken utspelar sig i olika tidsåldrar så kan man se en viss skillnad i språket och ju mer man läser ser man också intentionen av att författaren vill påvisa kunskapen hos de av icke svensk härkomst.

Vem är boken till för? Först tänkte jag att den passar bäst för äldre tonåringar eller yngre vuxna som kanske har mer igenkänningsfaktorer. Men, sedan ändrade jag mig och tycker att boken passar för de som behöver lite hjälp på traven att ändra invanda synsätt och som går i gamla hjulspår. Att höra hemma och känna att någon förstår en helt ut har inget med hårfärg och härstamning att göra. Att känna trygghet och tillit samt kärlek till någon bygger på mycket mer än så.