Från debuten Vimpelstaden 1985 till Ensamtal 2019.

Jag köpte boken i samband med att jag var på en poesiuppläsning av författarinnan själv. Upplevelsen blev stark. Nyanserna i orden så tydliga. Styrkan, skörheten och den intimitet som hon förmedlade med sina ord. Där var hon blottad, naken och delade med sig av sina innersta ord. Det var starkt. När jag sedan läste dikterna en efter en, var det som om jag delade en hemlighet med Jäderlund och hon en med mig. Hennes ord kan sätta en existens i rörelse och lämnar ingen oberörd. Att språket är som utlagda pusselbitar har sina mål. Det bildar brickor av ämnen, förlust, död, ensamhet, kärlek, minnen från olika åldrar som man själv får lägga ihop till sitt eget pussel. 

För är det inte så att författaren är en bro med sina ord till vårt egna inre medvetande och tanke. Där vi kan forma våra känslor genom associationer av det lästa ordet, beroende på vår sinnesstämning i nuet.