Det är den artonde november för alla andra. Det är bara i Tara Selters liv som dagarna går. Makarna Thomas och Tara Selter handlar med antikvariatiska böcker, framför allt illustrerarade verk från 1700-talet. Tara beger sig till Bordeaux den sjuttonde november för att vara med på den årliga auktionen av illustrerade verk från 1700-talet. Hon fick tag på de böcker hon hade avsett att köpa. När auktionen var över tog hon tåget mot Paris för att övernatta där på Hotel du Lison innan hon nästa dag skulle åka tillbaka hem till Clairon. Nästa dag i Paris gick hon förbi vännen Philip Maurels butik. Philipe handlade med mynt från romersk kejsartid. Hans flickvän Marie var också där i butiken, de samtalade sedan gjorde Marie och Tara plats i lagerrummet där det fanns en liten köksdel och bar sedan in en gammal gasolkamin, det var november och började bli kallt. Philip gick iväg för att köpa lite mat och vin i en affär i närheten. De satt där sedan i några timmar åt, drack och pratade. Tara bröt upp och begav sig till hotellet, innan hon la sig ringde hon hem till Thomas. Han satt försjunken med en bok och hon berättade om sina inköp. Han berättade om sin dag och att han bl a varit på posten med ett brev och att det regnat hela dagen.

Jag upptäckte det redan vid frukosten. Jag hade vaknat i mitt rum på Hôtel du Lison strax före klockan halv åtta. Tog en snabb dusch och gick nr för att äta frukost. Jag beställde kaffe, hämtade mat i buffén och tog med mig en tidning till mitt bord, men redan när jag skummade igenom förstasidan såg jag att det var samma tidning som jag läst dagen innan. När jag gick till receptionen och bad om dagis tidning fick jag svaret att det var dagens tidning jag hade i handen, att det i dag var den artonde november och att föregående dag varit den sjuttonde.

Det var först när en av hotellets gäster tappade ett stycke bröd på golvet som jag blev rädd….just den här gästen hade tappat ett stycke bröd även dagen innan och på samma ställe i lokalen.

Dagarna går för Tara, men det hon upplever tillsammans med andra människor är samma sak som hände den artonde november. Det är bara hon som åldras. I volym 1-3 får vi följa hennes tankar, möten med människor, och vad hon gör med tiden. Men, hon är inte helt ensam. Av en slump stöter hon på en man på en föreläsning som hon bevittnat tidigare. Det visar sig att även han är en av dem som inte är fast i tiden. Tara börjar resa, nya platser, nya människor. Lär sig vilka hus som är obebodda eller där innehavarna inte är på plats under den artonde november. Hon flyttar in, ser sig omkring. Det är bara hon som ser att matvarorna i affären minskar. Hon är den som förbrukar.

Hur ska det gå för Tara och de få som liksom hon inte är kvar i artonde november? Eller kommer det att fortsätta såhär, dag efter dag tills vad? Hur kan tiden köra fast?

Man sugs in i historien, man vill ju få ett svar. Samtidigt så börjar tankarna gro. Tankarna om existensen och varandet. Vad är meningen? Kommer det att bli ett slut med en förklaring? Eller var allt bara en tankesmedja? Kommer jag att läsa fortsättningen i volym 4, 5, 6 …o.s.v? Eller räcker det för mig att stanna här efter tredje volymen? Jo, jag tror det räcker. Jag har fått nog av att vara kvar i artonde november, för mig har tiden gått vidare och nya utmaningar väntar.