Boken Allt har en smak av aska tar sin början den sjunde oktober 2023 då den värsta massakern på judar skedde sedan Förintelsen. 1195 dödades och 250 personer togs i gisslan. Den belyser dock så mycket mer. Cecilia Uddén känner sitt Mellanöstern väl, hennes första möte med Gaza 1983 beskriver hon i boken och hur hon sedermera i sin serie Snapshots som sändes i P3 berättade om de intervjuer hon haft med unga judiska bosättare och unga palestinska stenkastare. I boken försöker hon hålla en nyanserad bild för att man ska kunna förstå både det Israeliska och det Palestinska perspektivet. Konfliktens varaktighet som har sina rötter redan från 1880-talet när sionismen etablerades och en judisk stat skulle byggas upp genom kolonisering och de första judiska invandrarna anlände 1882 till det dåvarande ottomanska Palestina. Spänningen ökade mellan sionistiska rörelser och arabiska invånare när europeiska judar började köpa mark. 1917 fick den sionistiska rörelsen stöd av den brittiska Balfourdeklarationen där man lovade att stödja bildandet av ett judiskt hemland i Palestina. Den 15:e maj 1948 utropades staten Israel. Att problematiken är svårlöst är enkelt att förstå. Människor som levt sida vid sida och varit vänner, blir fiender från dag till annan. Djupa politiska och religiösa historiska händelser gräver sig fram genom generationerna och tränger sig in i dem och förankrar dem till något de måste vara och ta med sig in i framtiden till kommande generationer. Både Israeler och Palestinier vill lägga beslag på platser och helgedomar där de anser sina förfäder och religion tagit form.
Den nionde december 1987 bildades den islamistiska motståndsrörelsen och terrorgruppen Hamas av Ahmed Yassin som var en av det muslimska brödraskapets ledare i Gaza. Israel såg då Hamas som en möjlighet att försvaga PLO. Israel gav honom stöd fram till 1989, då Hamas inledde sin första attack mot Israel.
Uddéns bok är folkbildande, hon beskriver den långvariga konflikten tar upp viktiga årtal och händelser. Beskriver platserna, relaterar dem till händelser som skett både i nutid och tillbaka till bibliska berättelser. Uddén lyfter människorna, de som inte förekommer i media eller vars röster hörs. Hennes berättande är bildligt och smakrikt från hur det judiska måltidsbordet dukas med allehanda rätter under Pesach till hur den lilla pojken sitter på andra sidan i ett bombat hus svart om händerna och ansiktet täckt med ett grått hölje damm, hur dammet från ruinerna yr runt omkring honom och när han öppnar sin mun känner han knappast smaken av apelsin utan av aska. Uddén porträtterar flera av sina vänner (bland annat skräddaren i Gaza), kollegor, bekanta och människor vars ögon hon mött och kanhända är hennes beskrivningar av dem de enda minnesbilder som finns kvar idag.
Har ni någonsin sett eller luktat på stinkande bandage, variga sår, skadade amputerade lemlästade människor? Suttit fast under rasade byggnader, försökt få ut döda kroppar som inte håller ihop när man tar ut dem ur rasmassorna? Mött en far som kommer bärande på sitt barns kropp som är huvudlös? Det har alla dem som vistas där, det är deras vardag. De lever i detta varje dag, de kan inte slå av tv:n och befria sig från detta. Med hjälp av sin kollega Sami Abu Salem som är journalist och kvar på plats med sin familj, och som fått fly och byta bostad elva gånger och vars barn inte kunnat gå i skola på flera år, av Sami får Uddén information (då hon själv inte kan vara på plats) att rapportera och beskriva det förhållande som råder. Sami har blivit hennes ögon och öron. Gaza som var ett mycket vackert område om än litet på bara 365 kvadratkilometer, mindre än en tredjedel av Öland, finns nu inte mycket kvar. Skadorna på Gazas kulturarv uppstår till dryga 300 miljoner dollar. När kollegan Sami skulle återvända hem, så hittade han inte till det område där han bott eller till sitt hem först och när han väl kom till platsen så var allt utplånat. Det enda han kände igen på platsen där deras hus stått var hans mors röda klänning som var firad runt en metallstolpe.
En vacker dag ska jag bli till en tanke, varken buren eller av svärd till det öde landet, eller av bok. Utan som regn över berg som sprängts av en spirande ört.
Dikten Mural, av den Palestinska nationalskalden Mahmoud Darwish
Det fanns en annan tid, en tid då man kunde vistas på Västbanken och i Gaza. De som varit där kan vittna om den skönhet dessa platser uppvisade, frågan är om det går att återuppbygga eller om det ens är möjligt?
En israelisk poet, Yehuda Amichai, skrev om Jerusalem, det är svårt att andas eftersom luften är förorenad, förorenad av böner och drömmar. Uddén la själv till förorenad av sorg, sorg över våld och utebliven fred.
Det är svårt att andas eftersom luften är förorenad, förorenad av böner och drömmar.
Trots att boken bara har ca 280 sidor så rymmer den mycket, både historisk beskrivning som geografisk och politiskt och religiöst. Porträtteringar som är svåra att glömma. Den tar även upp dilemman som vad är sant och vad är falskt? Kan vi lita på det vi ser i nyheterna? Är det äkta eller iscensatt? Uddén tar också upp skor och vad de symboliserar, värdighet, individualism, frihet att kunna gå ut och gå vart man vill.
Men, är hon inte rädd? Har hon aldrig varit rädd när hon vistats i dessa områden? Jo, jag är livrädd för bomber för dem kan man inte prata sig fri ifrån svarar hon på sin egen fråga.
Det var en intressant bok att läsa, framförallt perspektivet skrivet av en skandinavisk kvinnas tolkning till ett tillstånd som har flera hundraårs långa rötter och beskrivningar av människor. Hur hon kan röra sig relativt obehindrat både bland israeler och palestinier, dessutom att hon som europeisk kvinna släpps in och kan ta sig ton bland männen. Ett och annat skratt lockade hon fram, till exempel när hon iklädd gälla färger och röda solglasögon försökte lura militärer vid gränsen att hon inte var journalist utan dramalärare. Åh Cecilia, du har nog många ess i ärmen att ta till. Despair is not an option. Förtvivlan är inget alternativ. Däremot kommer det att ta lång tid att kravla sig upp ur avgrunden där allt har en smak av aska. Så avslutar Uddén sina 280 sidor.
