Anki /

14 januari 2026

Poesi

En Vilsen Fyr av Albin Åkeson

En vilsen fyr

av Albin Åkeson,

Lava

(2025)

Ensamma steg om natten, jag kallar honom för nattens väktare. Han vakar över havet och sammanbinder det med solen och månen. Han tar oss djupt in i kvantfysikens poesi. I de enkla orden ryms djupet.

Detta är den första publicerade poesi boken av Åkeson, men knappast den sista. Korta meningar, avskalat, utan krusiduller skriver han känslosamt och laddat. Elementen är främst vatten och luft, han tar oss med på en resa från livets början, en resa där vi får möta och begrunda vår egna ensamhet. Få av oss vill knappt erkänna ensamheten, men Åkeson tar tag i den möter den och kämpar både mot och med den. Han får oss också att tänka på tiden, tiden som förflyter och där ”varje blinkning är ett ögonblicks avsked”. Vad gör vi med vår tid? Eller är tiden en enda lång passus till nästa nivå? Vad finns där? Hur fördriver vi tiden? Lever vi nu i en tid av ytlighet? Tillåter vi oss att känna?

I dikten I vågornas djup, lyder de sista raderna ”livet långt före oss, reflekterat i vågornas djup” i dem ser man den metafysiska poetiska ansatsen. Vi är bara en del av något mycket större. Orden leder oss in i djupare analyser som till exempel kvantfysikens ”många världar teori” och medvetandets roll i universum.

Nattens väktare vandrar omkring, ensam, till och med skuggorna har dragit sig undan. Det är där i mörkret han blir klarsynt, i havets återsken ses sanningen. Havet blir symbol för brytpunkt, den som talar och återger berättelsen, rösten, minnena och själva livet. Men, i havet finns även djävulsgäddan och den hugger om den kommer åt. Manar till vaksamhet. En vilsen fyr, en ensam fyr men en fyr som lyser och nu ser vi dess sken starkt och flödande över havets yta. Fyren har återfått kontakt med de längtande sjömännen i sina skepp som ser fyrens signaler och de kan åter navigera mot säker och trygg hamn.

Symboliken i illustrationerna går väl ihop med dikterna och stärker den redan uttrycksfulla känslan som finns i de skrivna orden. Starkt, ärligt, existentiellt och smärtsamt, men i natten omsluten av havet med blicken upp mot stjärnorna vandrar nattens väktare rofyllt med ett leende på läpparna. Den vilsna fyren har fått sin givna plats igen. Åkeson levererar, blicka ut över havet så kommer ni nog se fler skepp komma lastade med hans poesi.

Finns även på storytel uppläst av författaren.

Dela med andra

Mer läsning...

Jag ser mina händer komma. De har lossnat, ur stycket. Första storfen ur första verket av Jäderlund. Det lovar mer, mer kommer och ingen lämnas oberörd.

Det var en gång en man som inte var lycklig. Han hade en kvinna som han inte tyckte om och ett arbete som han avskydde. ... Läs mer

Lämna en kommentar