Ester Nilsson gillar vokaler, vokaler måste till för att bilda ord och det är orden som Andersson leker med. Hon skriver en berättelse om språkvetaren och författaren Ester Nilsson och hennes sökande efter kärleken. I väven av det alldagliga träffar vi även på Esters väninnor Lotta, Josefin, Vera och Fatima och får lite inblickar i deras liv och personlighetsdrag. Det är väl Lotta och Josefin som står Ester närmast. Väninnorna träffas varje annandag jul hemma hos Fatima. Men, den här annandagen så dyker inte Ester upp. Hon har glömt bort allt i sin iver, säger hon när väninnorna ringer henne för att fråga vart hon blivit av. Ester befinner sig på ett hotell i Båstad och har precis kommit upp från kallbadhuset då väninnorna ringer. Hon är inte ensam där, utan tillsammans med Paul Henning North som är enligt Ester amerikan till börden, högrest till växten och vid gott lynne. Dessutom är han enögd och saknar tre fingrar på sin ena hand. Honom träffade hon när hon var i Köpenhamn en oktoberdag för att framföra ett anförande på temat Språket som identitetshandling.
Men, är det verkligen den här historien om Ester och väninnornas sökande efter kärlek som boken handlar om? Det går faktiskt att se på det i många aspekter. Vi tar det från början. Vokaler, vokaler måste till för att bilda ord och det är orden som Andersson leker med i många dimensioner. Dels hur hon skapar meningar med flera ord med samma förstavelsen i en mening. ”…program och proklamationer…” är ett exempel. Men också hur hon skapar annorlunda adjektiv till ord som redan är abstrakta substantiv, vilket gör texten mer målande och tankeväckande. Känn bara på denna mening ”lyckan är en nebulosa”. Det är tydligt att Andersson vill något annat med sina texter, en bredare syn och vidgade vyer. I romanen hinner hon med korta filmdiskussioner, teaterföreställningar, konstutställningar, strövtåg i Stockholm och Köpenhamn med väl förankrad lokalkännedom. Miljöerna är allt från Umeå i norr ner till Egypten. Ester har en korsordslösande moder som ringer då och då för att få hjälp med kluriga ord och ledtrådar. Språket är allt igenom väldigt vackert och korrekt, men ibland slinker det in ett engelskt ord eller ett nyare modernare uttryck kanske för att påvisa origiditet.
Även gällande ämnesområdena så finns det korta passus om filosofi, psykologi, politik, religion, litteratur (med koppling till t ex Shakespear), brödbakning och matlagning. Relationer och personlighet. en kort studie i psykologi och gestaltterapi. Vem vi är och hur vi uppfattas av omvärlden är genomgripande. Det finns också en stor politisk ådra som löper genom boken. Vad sägs om att göra som karaktärerna i romanen besöka brasserie Utskottet eller brasserie Opposition? Säg vilka ämnesområden som Andersson inte hunnit med att beröra!
Till syvende och sist, så är vi komplexa personer med många olika sidor och beteenden. Vårt beteende och personlighetsdrag kan variera beroende på situation och sammanhang, så karaktärerna symboliserar kanske olika delar av oss själva. Vi har många olika drag och egenheter, ibland kanske vi inte är medvetna eller bryr oss inte om att reflektera över detta. Kanske är det just det som Andersson vill åt, få oss att reflektera på vem vi är i den värld vi lever. Lotta är den karaktär som får ta skott för den personliga omedvetenheten initialt, men hon vill utvecklas och hon lär sig och visar upp förändringar i sina karaktärsdrag. Det är Lotta, som är den personlighet som kritiseras, granskas och analyseras. Å andra sidan så bjuder hon på det, har en viss självdistans och anser sig inte behöva vara perfekt men nöjd.
Gestaltning är en känslig sak. Du kan inte presentera en människa hur som helst inför henne själv. Din uppgift är att se in i deras egen väggspegel, för att därefter få dem att att begripa hur de uppfattas i världen.
Början av boken får vi reda på att Paul Henning behärskar arabiska. i slutet av boken har Ester rest till Egypten, lärt sig arabiska och träffar den Iman som hon fått höra talas om genom Paul Henning. Vi kan ta med oss några av bokens avslutande meningar.
Hans avbild fanns kvar i hennes hjärta. Det gav Ester en inlevelse. Hon kom ihåg något som Paul Henning hade sagt. ”Man ska vara en låga som aldrig fladdrar, viker eller slocknar”
Jag tycker verkligen om den här boken, just för de olika dimensioner som den består av och stilgreppet. Underfundigheten, ordleken och gestaltningen. Boken genomsyras av stävan till reflektion och ett kritiskt vakande öga på samhället. Det är upp till läsaren att välja vilka glasögon man har på sig när man harboken i sin hand. Excellent Andersson!
