Vi får följa Satoru från skolåldern upp till vuxen ålder. Han är en vänlig person, djurvän, duktig simmare och alla runt omkring honom kan inget annat än tycka om honom. Trots att han råkat ut för mycket besvärligheter och sorg så har han en enorm glädje och tacksamhet inför livet och allt levande. Han äger en silvergrå skåpbil. Denna silvergrå skåpbil blir mötesplatsen för Satoru och Nana. Nana är den som är bokens berättare och den som binder ihop historien om Satorus liv. Nana betyder sju på japanska, namnet gav Satoru honom för att hans svans såg ut som en sjua. Nana en hemlös katt, som vi får stifta bekantskap med direkt. Då han börjar berätta att han är en katt, utan namnen att han slutligen kommer att få ett namn. Han gillade att ligga på den varma motorhuven till en silvergrå skåpbil, dess ägare kom fram och klappade honom ibland och gav honom mat. En dag blev Nana påkörd av en bil och rejält skadad, Satoru hittade honom skrikande under sin silvergråa skåpbil och tog honom till veterinären. Sen den dagen blev de sambos. Nana ger sina reflektioner över den mänskliga varelsen.
En dag ger de sig ut på en resa. Satoru vill visa Nana havet samt viktiga platser i hans liv, dessutom vill han att Nana ska träffa hans vänner för Satoru vill hitta ett hem till Nana av en anledning han inte gärna vill berätta. De träffar Kosuke, Satorus äldsta vän. De hade en gång en katt som de hittat i en kartong påväg till skolan, men Kosukes far tillät inte honom att ha katten hemma så den fick bo hos Satoru tills den dag den var tvungen att få ett nytt hem på grund av den tragiska olycka som hände i Satorus familj. Den katten hette Hachi som betyder åtta och fick sitt namn eftersom den hade två fläckar i pälsen som såg ut som en åtta. Tyvärr visar det sig vid Nanas och Satorus besök att Nana inte kan stanna, de åker vidare. Yoshimine är nästa vän de träffar, han är lantbrukare och Satoru och han har haft många likheter under uppväxten. I skolan så hade de två en trädgårdsförening ihop. Yoshimines farmor blev som en farmor även för Satoru. Dessvärre så har Yoshimine en kattunge och Nan ser till att lära upp den till att bli en riktig jägare, vilket tolkas av vännerna som att katterna inte går ihop, så Satoru och nana får åka vidare. De kommer till Sugi och Chikako som driver ett djurhotell. Det har alltid funnits en speciell och stark kemi mellan Chikako och Satoru, men de blev aldrig ett par för Sugi deklarerade vid ett tillfälle för Satoru att han är förälskad i Chikako. Paret vill gärna ta hand om katten men de har en hund som inte verkar gilla Satoru och gläfser och biter efter honom, givetvis tar Nana sin husse i försvar. När Saturo och Nana åker därifrån så tackar nan hunden att han betedde sig så illa för det gjorde att Nana kunde fortsätta sin resa med sin husse. Nana hade då insett att han behövde vara hos Satoru, och att han hade en mycket större funktion att fylla i detta livet än vad många kunde tro. ibland vet djur mer om sina ägare än vad ägarna själva vet om sig själva.
Boken är skriven ur ett intressant perspektiv där katten är berättarrösten, mycket finstämd, beskrivande och berörande. Katten fångar upp känslorna, ser nyanserat på människan och berättar det personen själv inte vågar säga. En katts resedagbok om en mans sista resa. En stark vänskap mellan en man och en katt i livet och ja, kanske i all evighet. Boken skildrar den japanska naturen, omgivningarna och lite av den japanska själen i alla fall myten om den.
