Med tankarna på sjukdomen, hostan och de blodiga uppstötningarna , som slutligen skulle ta Frans Kafka från denna jord försöker författaren att samla ihop resterna av honom. Hon åker till de platser i Wien och Prag som han vistats och bott på. Studerar hans litteratur ingående. Läser brevväxlingen mellan honom och den Tjekiska översättaren Milena. Hon väver in sitt eget liv, sin mormors TBC sjukdom och sanatorie vistelser. I all iver att komma Kafka nära blir hon själv sjuk, febrig och hostig -dock ej av TBC. Hur jag än försöker vrida och vända på allt det hon skrivit så känner jag inte närheten eller djupet. Det är som om det finns en hinna av vax, allt rinner av och försvinner med de nattliga svettningarna. Intentionen var god och så även idéerna kring boken, men den nådde inte hjärtat. Kanske det är något med Kafka själv och kärleken som bidrog till detta om man nu ska analysera hans egna citat ” Allt du älskar kommer förmodligen att gå förlorat, men i slutänden kommer kärleken tillbaka på ett annat sätt”. Kanske skulle det varit bättre och blivit mer bestående om det bara varit en bok om mormodern, hennes TBC, Tornedalen och hur det format livet för mormodern och hennes avkommor, tänker jag. För när författaren skriver om sitt egna liv, uppbrottet från Norrbotten, studierna och hur hon träffar sin man samt tillbakablickarna på sin mamma och mormor då gnistrar det till ordentligt. Lungor och hosta är det gemensamma temat i boken. Tragiken likaså. Kafkas stämband blev så påverkade så han förlorade förmågan att tala. Tuberkulosen satte sig där som en elak parasit som inte ville ge vika. Det framkommer också att Kafkas systrar andades in gasen i sina lungor i det koncentrationsläger som de deporterades till, denna gas som trängde ner i deras lungor och vidare ut i deras system som sedan skulle utgöra den process som skulle leda till den eviga förvandlingen från levande till döda. Deras familj hade tackat nej till att få en snubbelsten, ett minnesmärke över deras liv. Det var då när jag läste detta som jag började hosta, Kafkalungan hade satt sina spår även i mig. En annan tanke som slog mig är att om man har TBC så rör man sig inte så snabbt, inga kraftiga fysiska ansträngningar, annars hinner inte den nedsatta lungfunktionen med att transportera syret. Det är först när man lagt undan boken och man kan återgå till normal andning igen som man förstår att det var inte läsaren som kom närmre Kafka utan det var Kafka själv som trängde sig på läsaren. Snyggt jobbat Hansson! Du fick tag på honom tillslut. Allt ditt sökande gav lön för mödan. Hur blev det med hostan? Fick ni andra läsare också en släng av den? Till sist så kommer det igen, citatet från Kafka ” Allt du älskar kommer förmodligen att gå förlorat, men i slutänden kommer kärleken tillbaka på ett annat sätt”. Cirkeln är sluten.
Anki /
4 juni 2026
I Väntan på Kafka
Kafkalungan Av Cecilia Hansson
Kafkalungan
av Cecilia Hansson,
Wahlström & Widstrand
(2024)
Läsaren får snällt och i lugnt tempo följa med till de platser som Kafka befunnit sig på. Hela tiden hoppas man att det ska dyka upp något som verkligen ska ge ett djupt intryck. Man vill ju ha riktiga spår av Kafka. Känna vibrationerna i väggarna. Komma honom lite närmre, ja nästan in på skinnet för att kunna känna hans lukt och höra hans hjärtslag. Men, så långt kommer man inte, inte ens i närheten. Distansen är stor, glipan för brant. Luften från hans lunga och andetag har diffunderat ut för länge sedan. Kvar finns bara intentionen att gå i hans fotspår.
Mer läsning...
Med filmisk detaljrikedom beskriver Erik Larson (amerikansk författare) Churchills första år som premiärminister 10 maj 1940 till 10 maj 1941. Det är även en skicklig beskrivning av personen Winston Churchill, hans vanor, egenskaper, kynne, tankesätt och hur han var som familjefar och make. Det är lätt att leva sig in i hur det var att vara Winston Churchill. De nära relationerna beskrivs och vad som hände i London. Boken är unik i sitt slag, eftersom även tyskarnas sätt att tänka och deras syn på Churchill beskrivs framförallt utifrån Görings och Goebbels perspektiv. Samt hur dialogen mellan Churchill och Roosevelt pågick.
Hon kommer med ljus i sitt hår, kören sjunger Sankta Lucia. Men, vem var hon egentligen? Det är dags att ta reda på det en gång för alla. Lucia var ett helgon som levde omkring år 300 i staden Syrakusa på Sicilien. Den vita dräkten symboliserar renhet och det röda bandet runt midjan en symbol för hennes martyrdöd. Glittret som vi bär idag runt håret symboliserar helgonglorian, den liksom ljusen i håret tillhör de helgonattribut hon erhållit. Dock har dagens nordiska luciafirande inte så mycket gemensamt med den ursprungliga helgonkulturen. I Skandinavien är Lucia en av få högtider som är namngivet efter ett helgon, men sedan slutar likheterna.