Ett relationsdrama. Nioåriga Isabel bor kvar med sin trygga närvarande far när föräldrarna skiljer sig och modern flyttar 25 mil söderut för att förverkliga sig själv. Isabel drömmer hela tiden om moderns närhet och att hon ska lyssna på henne, se henne och finnas där den önskan följer henne även upp i vuxen ålder. Modern som flyttat till Universitetsstaden där hon förverkligar sig själv, gör karriär och har många nya spännande möten med nya älskare verkar en aning ansvarslös, eftersom den lilla flickan ofta får stå och vänta ensam och länge på stationen innan modern med något frenetiskt över sig dyker upp med sin bil för att hämta upp henne. Vi får följa Isabels uppväxt och hur hon skapar relationer. När Isabel vuxit upp och bosätter sig i Stockholm tillsammans med en man som även han verkar vilja förverkliga sig själv och satsa på sin karriär med jobb utomlands, så är det som om allt upprepar sig igen. Isabel går där i villan, sköter de två barnen 9 respektive 16 år. Försöker ta hand om huset, trädgården och relationen med modern för hon har inte givit upp, finns det liv så finns det hopp. Vid ett restaurangbesök sätter modern riset i halsen och segnar ner på golvet. Hon förs till sjukhusets intensivvårds avdelning, vid hennes sida sitter den nu 48 åriga Isabel som nu får sin chans att tala till modern om sitt liv, sina tankar och dilemman. Det är inte så lätt att prata med ”mamsingen” annars, för hon brukar ta upp hela luftrummet och lyssnar sällan på någon annan.
Isabel jobbar som guide i stadshuset, där finns en kollega en särskild kollega. Trots att han också är gift, så är han ”hennes” det är honom som hon tänker på. Vid några stulna ögonblick utan offentliga blickars kännedom träffas de och får några korta stunder tillsammans, till skillnad mot Maggan hennes guidekollega som titt som tätt smiter iväg med sin fritidspolitiker så Isabel får täcka upp och använda fantasin när Maggans man ringer och frågar efter sin fru. Hur länge ska detta pågå? Hur mycket fantasi har Isabel? Varför gör Maggan såhär mot henne?
Isabel är både huvudperson men även betraktare och berättare. Teman i boken är uppväxt, skilsmässa, sjukdom, kärlek, lust, otrohet, förlust, sökande efter någon att älska och bli älskad av tillbaka. Men den handlar även om lögn och sanning. Hur det kan gå om man undanhåller sanningen och istället gräver sig djupare in i lögner. Vad blir konsekvenserna? Vad händer om man hållit fast i lögnen för länge? Det finns en anledning till att boken har rosor på sitt omslag. Boken är allt igenom byggd på relationer. Relationer mellan man och kvinna, mor och dotter, kollegor emellan. Komplicerade relationer. Farhågor. Att våga välja. Våga göra en förändring. Oro för döden både sin egen och för dem man håller av.
Hur lätt är det att förtränga det som är svårt? En dag känner Isabel en knöl i sitt högra bröst, den finns där som en Mozart kula. Det tar henne nästan ett halvt år innan hon söker för knölen, och när hon väl kommer till läkaren då går allt fort och en kort tid senare blir hon opererad. Farhågor som alla kvinnor kanske stöter på någon gång.
Lundström blandar då, nu och tankar när hon skriver. Detta ger en djupare bild av vem Isabel är och varför hon agerar som hon gör. De som passerat 40 förstår nog den här boken bäst. Det dagliga livet, som det kan bli. Skriven mitt upp i livet. Språket är lättillgängligt, vardagligt med en norrbottnisk grundton. Lundström gör det inte svårare än vad det är, varken litterärt eller innehållsmässigt, hon skriver precis så som livet kan vara. Budskapen är tydliga. Prata med varandra medan tid är. Säg som det är. Jag säger bara , läs den!
