Många är de, böckerna som är skrivna på temat ur original boken Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och här är ytterligare en. Redan från de första sidorna så förstår man att denna bok är mer koncentrerad till själva ursprungshistorien till Doktor Glas och dess författare. Berättaren i boken är en kvinna som hamnar i Stockholm vid nittonårs ålder. Efter en vecka som på sitt första uppdrag fick hon sparken, att vakta andras barn och putsa arvegods i en fin familj på Karlaplan var inte hennes sak. Såssnipan slant ur händerna, de dyrbara föremålen åkte i golvet och den lilla pojken hon skulle passa slant ur händerna och föll med huvudet mot fönsterbänken så huvudet blödde och utfallet om liv eller död blev oklart för ut åkte hon och hennes kappa kastades efter henne ut genom fönstret. Kvinnan blev notisjagare, letade efter uppseende väckande historier i staden som hon sprang med till en mörk källarlokal i tidningshuset. Det blev en slant i fickan och ett intimt möte med redaktören. Dessa intima mötens betalning var smicker från redaktören, var hon inte nöjd så gick blusknäppningen sakta och han förstod då att bre på än mer. Redaktören var hänför av sina ”Pennskaft” de unga damerna på redaktionen som skrev så pennorna glödde, hon önskade att själv få komma upp sig dit en dag. Redaktören lovade och lovade. Men inget hände mer än att hon en dag blev intagen på Långbro sjukhus för psykiatrisk vård. Precis innan utskrivning träffade hon Märta som stack till henne en lapp och bad om hälsning till sin man och bad henne framföra att hon väntade på att han skulle hämta hem henne. När hon steg ut på Långbros trappa tittade hon på lappen där stod, Hjalmar Söderberg Tyskbagargatan 9.

Från att ha varit notisjagare blir hon en kärleksjagare. Skicklig att spegla människor, ta efter beteenden och nästla sig in i sammanhang och andras liv. När hon sedan kommer in i det Söderbergska hemmet blir hon allt mer besatt av att ta reda på vem som är förebilden till Doktor Glas. Hon lyckas, men allt har sitt pris. Romanen får en helt anan vändning, blir till en psykologisk thriller och berättaren glider sakta in i rollen och blir Märta, Söderbergs fru. Vansinnet sipprar ut ur alla sömmar.

Det har skruvats och vänts på Söderbergs roman Doktor Glas, gestaltningarna av karaktärerna i boken har alla fått nya romaner sett ur deras perspektiv. Denna ska vara ett nytänk, ur ytterligare ett perspektiv, ursprungsgestaltningen. Söderberg, hans fru, deras familj och den kärlekskranka Doktor Glas som slutligen tar sig rätten att döda eller som Doktor Glas säger ”man måste skära bort det ruttna köttet som fördärvar det friska”. I denna roman får Märta symbolisera det ruttna köttet. Författarens intentioner var spännande, blev dock lite osammanhängande snudd på forcerat. Att belysa kvinnan, ge henne revansch och lyfta fram hennes liv i dagen. Håller stilgreppet ända ut? Tveksamt. Känslan blev mer kaotisk, och kvinnan framträdde som en än mer galen gestalt. Slutet? Ja, i mina ögon blev det ett rent nödslut. Förväntningen var större med tanke på den uppbyggnad av storyn som gavs i början av romanen. Sen kändes det som om författaren tappat sin egna röda tråd och till slut gav upp letandet att hitta den förlorade änden.