— Tankar, reflektioner och bokrecensioner —
Hat och Förlåtelse är en debutroman skriven av en tonårskille under pseudonymen Dan Rain. Boken handlar om Ben Wald som snart ska gå ut nian. Han är fylld av känslor, ambitioner och ser livet som en stor möjlighet dock lever han i en tid där han känner sig udda och missförstådd. Samtiden är ytlig, glättig medan Ben är allvarlig och tänkande.
Kattens ögon följer dig, han känner din sinnesstämning och din lukt. Katten ser och analyserar. En katts resedagbok är också en bok om den sista resan katten gör tillsammans med sin husse.
I en kort prosa, skriver Jon Fosse om en mans sista färd i livet. Hur han färdas i sin bil, och hur han tänker kring övergången från livet till döden. Dock utelämnar Fosse mannens egna känslor förutom en känsla av en slags förvåning, däremot får han läsaren att känna allt mer. Vad händer i övergången mellan livet och döden? Är allt detta en illusion, en dröm eller är det en del av medvetandet?
Här förväntar man sig något kraftfullt, något som är beskrivande och med urkraft. Istället blir det en sorgsen, utsiktslös, våldsam och väldigt deprimerande berättelse. Intentionen att skapa något nytt med att blanda poesi med inslag av memoar och fiktion är dock god. Men, den lyckas inte hela vägen. Kommer knappt att ens bli till ett minne blott i bokhyllan.
Dikter om det vardagliga som vi tar för givet, om det som vi tror är viktigt men som egentligen inte har någon som helst betydelse. Om existensen, vad det innebär att vara människa och om det sista vi gör i livet när vår existens upphör. En bearbetning av döden, hur vi genom minnet kan fortsätta att leva kvar hos kommande generationer. Tacksamhet till de små vardagliga händelserna för det är de som är livet.
Nobelpristagaren i litteratur 2024, Han Kang skriver intensivt och starkt om hur en kvinna en dag får nog och vill göra uppror och själv bestämma över sin kropp, tankar och handlingar. Om egenmäktigt förfarande, kvinnosyn och existens.
Kan man skriva om allt på en och samma gång? Jo, det kan man och man kan få till det bra om man heter Andreas Jemn. En rolig, spännande humoristisk bok. Jag har aldrig skrattat så mycket när jag läst en bok så som jag gjort med denna. Det finns mycket allvar i grunden och tankeverksamhet som förmedlas med underfundig humor.
Allt är inte menat att alla ska läsa, trots att det är tryckt. Men, nu har denna bok redan slunkit igenom pressen och publiceringskontrollen och ligger där blottad, naken och ensam. Hur ett liv kan te sig, så många tankar och önskningar. Där den största önskan ändå är håll om mig och älska mig. Se mig!
Pizzeria Roma är samlingsplatsen för de utslitna gubbarna med arbetsskador och smärta i både kroppen och själen. Men, det är också en plats för gemenskap och trygghet. Där finns alltid någon. Det är ett hopp.